Vilken grej det hade varit. Med höstlov. Men när man inte har höstlov får man njuta av lugnet som infinner sig på kontoret när alla andra har lov. Och så träffade jag en vän från Istanbul-tiden på lunchen, mindes det fantastiska med att bo i den staden. Men också det jobbigt. Minns den där känslan av frustation när man kände sig som en utlänning. Och inte kunde jag låtsas smälta in, blond och minst en decimeter längre än alla andra. Världens bästa erfarenhet. Önskar att alla fick vara utlänning någonting i sitt liv. Det om något skulle ge perspektiv och förståelse för allas olikheter.

Den där extra timmen var ju fin. Men mörkret är allt annat än fint. Annars har det varit en skönt lugn helg med finfint häng med en elvaåring. Kollat på Lassemajas Detektivbyrå, ätit vinkokta musslor, hälsat på i Gislöv och tittat på en minimänniska och köpt en helt magiskt fin kjol.

Och hur mycket gillar man inte att kjolen är inslagen i silkespapper med mönstret från en väst försluten med en bit tejp med ett måttband tryckt på. Det är liksom de små detaljerna som gör det.

Det råder fredagsstämning på jobbet. Minst sagt. Tveksamma Youtube-klipp, nöjessurfing och fnitter från Excelrummet. Och självfallet inhandlade jag och Malin var sin fredagsbukett på sant bloggmanér efter dagens möte.